AWKWARD ARC

"Figured out I went the wrong route
so I got with a sick ass clique and went ALL OUT"

Foto: Tova Carlsson
www.AwkwardArc.com
Finns även på twitter: @stefanthereal

INGA ORD

ett mästerverk från kassaskåpet

Jag har varit hip hop-entusiast sen 1996 och har spelat in många egna rhymes på kassettband... Här är en gammal vers från 2004, jag minns hur bedrövad jag blev för jag hade hunnit bli så nöjd med texten men insåg att va fan, det är kanske tekniskt sett det bästa jag någonsin har skrivit men va faaan, Stefan, masturbation? Det funkar ju inte att visa det här för folk. Men va fan, nu har åren gått och jag är 28 så här har ni:

LYRICAL MASTURBATION

lyrical masturbation, ain’t it amazing
wordplaying my brain with great imagination
deep concentration in creation, straight breathtaking
aiming for that orgasm these fraud rappers keep faking
ejaculation into dope flows be the procedure
but first, gotta work, heavy breathing and eager
I’m free, I don’t need her! just me and my favorite pen
self-lovemaking intense when scribbling on pages again
this is what I do to get through the anxious night
I blast rhymes for pastime to satisfy my mind
striving to thrive in life and future relations
no baby being made but still a way of procreation
now, hand still in motion, I pen some final flows and
the climax closes in, so this is it, I start focusing
holding my breath, soaking in sweat, almost exploding
no holding back, I just BUST IT... yeah, it’s that dopeness again

*chuckle* c'mon, don't laugh son...

bra att det är vinter

Det är väldigt frisk kall luft ute på vintern. Jag tycker om att andas den. Ibland tar jag till och med en fisherman's friend för att förhöja upplevelsen. Det har varit så hela vintern, jag har gillat kylan och börjat ge mig ut i den bara för att få driva runt. Förra året gjorde jag det en del med, men i år blir det nästan varje kväll. Det finns en Ica Maxi i närheten som jag brukar handla hos innan de stänger, som en bra anledning att gå ut i minusgraderna och mörkret och lyssna på hip hop och podcasts. Sen blir det långa omvägar hemåt när man går omkring och rappar med i verserna man kan utantill osv, och har vägarna för sig själv eftersom det är så kallt.
Det var bara det att idag måste det ha varit extra många minusgrader. Efter ett tag började det bli isande kallt för öronen. De blev frostlagda och frusna och säkert blåfärgade misstänkte jag, samtidigt som glasögonen skav ovanpå. Jag kupade mina händer och värmde öronen i den mån det gick, men händerna behövde ju även få värmas i fickorna. Jag tänkte att om jag bara hade haft en whisky så hade den kunnat hjälpa. Det sipprade in kall luft vid axlarna också, och jag besvärades av det ena och det andra och för en gångs skull var det knappt roligt alls att gå runt och lyssna på musik. Sen fick jag även för mig att glasögonen kunde sprängas för att det var så kallt. Glasen var ju bara någon centimeter från ögonen, så det hade i så fall varit riktigt illa. Då hade jag gått från att ha dålig syn till ingen syn alls, plus att jag med inlevelse kunde föreställa mig hur ohyggligt ont det skulle göra när splittret skar in i ögongloberna. Jag hade ropat ut min smärta upp mot skyn och ingen hade hört. Men det behövdes aldrig, jag tog mig istället huttrande hem och låste dörren efter mig, och tappade upp ett hett bad. Så den här senaste omgången var ingen kul upplevelse. Men det var okej.

jubel, jubel

Jag var i Malmö för två veckor sen och gjorde en show bland annat (HAHA, "bland annat"). Det blev i alla fall succé, och nu har recensionerna börjat ramla in:

Stefan B******** lyckades fånga publiken i ett spindelnät av roliga historier om allt från hans tid hos Biltema till finsk humor till död och efterlivet i Prag. En berättare-performer som bokstavligt talat hade tiotals berättelser att välja från, och vars fantasi var gränslös.
http://cafemontag.blogspot.com/2011/11/cafe-montag-14112011.html


Värmande ord. Jag ska formulera ett tackbrev till recensenten, kanske skriva hennes namn i min nästa bok.

minns inte titeln på nintendospelet

Jag kommer ihåg ett spel till Nintendo som var på svenska. Det var nåt slags mysterium och man skulle smyga omkring i ett läskigt hus och undvika att bli upptäckt av en obehaglig familj, och det var en kärnreaktor i källaren. Det är allt jag minns, och så kom man i alla fall in i köket efter ett tag och behövde ta en ost från kylskåpet... det var bara det att sen fick man gömma sig när någon kom in i köket, och han gick direkt till kylen och frågade: "VAR ÄR OSTEN?!" Sen började han springa omkring i huset och leta efter en!! Hehehe... Och jag kommer ihåg att min lillesyster Sandra hade varit livrädd hela tiden bara släppte kontrollen och sprang iväg när det hände.
Det var tjugo år sen och jag minns inte ens titeln tyvärr.

dagens ord

Dagens ord: "styv". Det är roligt. Kan även användas istället för "sur", "arg", "irriterad" osv. Ex: "Nej nu blir jag fan styv!"

förvriden uppsyn

Jag har fått två finnar de senaste dagarna. Det hade varit okej, men de är utplacerade olika högt på vardera kind som ger en subtil obalans och ansiktet ser helt förvridet ut. Man uppfattar knappt varför, det är bara något som verkligen inte stämmer. Det är nästan så att jag borde ta en bild så att ni får se. Men ni får ta mina ord för det istället. Och nu får det vara nog om det.

stefan tar över internet

Jag har just gjort en twitter

STEFANMEDO 2.0

"Är det nån därute? Det känns som att jag pratar med mig själv.
Ingen verkar känna till min kamp, allt jag kommer ifrån...
Kan någon höra mig? Jag antar att jag får fortsätta prata med mig själv.
Det känns som att jag håller på att bli galen. Är det jag som är den galne?
Ooohhh oooohhh oooohhh"
Hehehe. Ungefär så är det.
Det är juni 2011 och jag har haft något slags uppvaknande på sista tiden, och börjat göra armhävningar. Jag fick för mig att gå ut på en lång promenad för några kvällar sen och blev gående i tre fyra timmar genom gamla trakter, vissa som jag inte hade varit i på femton år. Det är lång tid faktiskt, femton år... Jag började tänka på hur mycket som inte är sig likt längre, t.ex att jag inte längre var rädd för den ödsliga ladan bakom Ica Maxi som en gång verkade så hotfull i skymningen, och som brukade verka som att den stirrade tillbaks på mig. Tvärtom den här gången kunde jag bara gå fram och nudda den, jag provade till och med att sparka men då lossnade en liten brädbit från gamla åldriga trät och det blev ett avtryck i väggen. Det ångrade jag såklart, det var inte meningen att förstöra, men kändes ändå mäktigt på ett sätt. Jag skrek och sparkade igen, och igen, och skrattade innan jag behövde kasta mig mot en buske vid sidan av för att spy. Det hade kommit så många intryck på samma gång. Sen kom jag till den obehagliga skogsdungen jag alltid fick springa förbi på kvällarna när skulle hem från en kompis, när jag bara var tio och trodde att det satt någon med en pilbåge i mörkret när jag sprang förbi. Men den här gången stannade jag och gick in i skogsdungen och ställde mig därinne, och såg mig omkring. Jag skrattade, för det var så lugnt därinne och jag var inte rädd längre, det är en helt ny värld man lever i nu. Så det jag ville komma till är att jag har blivit äldre, och känner mig äldre, och är äldre helt enkelt. Jag är snart 28 år och har gjort saker i världen, och har ännu mer att göra.
Hehehe... De här två händerna jag håller framför mig, vad ska jag ta mig till med dem? Jag fick för mig att jag ville ut och springa idag, så jag gjorde det. Sen ville jag göra femtio armhävningar på trottoaren, så jag gjorde det med. Jag bara gjorde dem, upp och ned och upp och ned medan skor och sandaler fick synas i perifirin bäst de ville. Jag bara fortsatte att göra dem frustande med blicken beslutsamt mot asfalten. Snart hörde jag ett imponerat stön från nån tjej, eller om det var jag själv som började få problem mot slutet, men så hade jag till slut gjort de femtio och reste mig och joggade vidare. True fucking story. Jag skulle kunna gå ut i skogen och dra upp ett träd från rötterna just nu, känns det som. Så med det sagt har jag i den här vevan valt att börja kalla den här sidan för stefanmedo 2.0 nu, för att markera att jag är i en ny tid.

vunnit en miljon

Första april igen. Jag ringer runt och skrattar och ropar "JAG HAR VUNNIT EN MILJON!!" och så skrattar jag igen och lägger på. Sen drar jag en djup suck i mörkret och häller upp ett glas till. Sen nästa nummer på listan, och nästa och nästa. Det tar tid att ringa runt så här, det är många nummer på listan, men jag har gjort det i alla år och det är roligare än bara t.ex kryptiska sms med "vem är du?" "wtf???" "sluta ringa mig" osv. Men det roligaste är att JAG FAKTISKT HAR VUNNIT EN MILJON!!
Skål på er!

skämtade när jag skulle göra kaffe

Jag gjorde kaffe och skulle fråga en lillesyster om hon också ville ha. "Jag gör kaffe, vill du också ha en kopp?" frågade jag, bara det att från ingenstans hade jag fått för mig att uttala "kopp" på samma sätt som när man säger "chipspåse". Med den pösiga mungipan.... Hehehe. Man kanske måste ha varit där, men det var i alla fall roligt. Nog om det.

besviken på balkongen

Kaffe och smörgås på balkongen kunde vara kul, trodde jag. Men det var det INTE... Det var ju bara tråkigt, och kallt för fötterna så jag behövde ha dem på en pall... Jag blev besviken och ångrade direkt att jag ens hade gjort mig till. Åt bara långsamt av smörgåsen och väntade på att gå in igen. Jag fick en smula i mungipan, sörplade av kaffet och sneglade besviket ut emellanåt, och minuterna gick så sakta medan jag tuggade. Sen gick det några människor där nere, jag kikade ned på dem från över räcket och hörde hur de skrattade, de var säkert olyckliga men ville bara verka glada för oss utåt... Det kom för mig att kasta den resterande smörgåsbiten mot dem men den landade bara ljudlöst långt bakom dem tyvärr, och så försvann de runt hörnet. Och kaffet hade börja kallna på bordet... Nej, så jag gick bara in och hällde ut det i slasken och så fick det vara. Inget bra på tvn blev det heller, bara något som de påstod ska vara ett humorprogram men som inte har varit roligt en enda gång. Jag sa just högt till tvn, "Kuuul, jättekuuul" medan publiken skrattade åt nånting men om ni hade hört min röst hade ni förstått sarkasmen. Kort sagt är jag besviken på kvällen för att den har varit så dålig.

på en trädgren

Jag sitter högt uppe på en trädgren och dinglar med benen. Det är inte så stadigt tyvärr men jag håller balansen. Kraxar skämtsamt mot fåglarna men det är bara jag som skrattar. Jag har faktiskt suttit här uppe en halvtimme nu och börjar bli orolig, hoppas att någon hittar mig innan skymningen. Det var en kul idé som urartade.

det plankas vid tunnelbanan

Det plankas ofta vid tunnelbanan, alltså t.ex att det kryps ned under spärrarna och hoppas över dem. Sånt ser man varje dag, så det är ju ingenting. Men idag såg jag plötsligt en som inte kom krypande in, utan ut! Han kröp under inifrån och kom ut på utsidan! HAHAHA! Det var faktiskt det bästa jag hade sett på länge, för det var så märkligt. Mer sånt, tänkte jag och gav en uppmuntrande nick och fortsatte upp mot Gamla Stan. Du har just läst min första Stockholmskrönika.